Allt mer aussie...

Älvan är nu snart tre månader och växer så det knakar. Fast jag blir hemmablind när jag ser henne varje dag, syns det tydligt att hennes ben är längre och att hon har fått en längre nos. Hon har fått mer personlighet och man ser allt mer aussie-drag med smygande stil och glada skutt. Självförtroendet har växt också och hon har blivit en riktig tuffing. Få saker är läskiga numera och hon tar sig allt större friheter, och vill inte alltid lyssna på matte.



Samtidigt är hon allt smartare och lär sig snabbt. ”Sitt” funkar fint nu och ”ligg” för det mesta också. För att komma igång ordentligt med vardagsträningen kollade jag upp valpkurser här ute, och blev väldigt glad då jag hittade en! (Flera hundklubbar verkar ha sommaruppehåll..)Avmaskningen svalde hon i ett nafs häromveckan och nu efter midsommarhelgen ska hon vaccineras också.

Dessutom har jag fått meddelat att vi kom med på aussielägret i september så nu har vi mycket att se fram emot! Vi verkar bli ett helt gäng med Arelid-valparna, superkul! 

Liten men tuff

Älvan gör nya framsteg varje dag och det är så kul att se! Den första veckan har vi mest hållit oss hemma och i närområdet. Hon börjar få allt mer självförtroende och protesterar vilt när man måste sätta gränser. Märker att jag redan skämt bort henne och får skärpa mig.. Hon älskar att leka men man vill ju inte ha en valp hängande i byxbenet hela dagarna. Känns svårt ibland då hon är så tuff men ändå liten. Men det verkar som om upprepningarna börjar trilla på plats eftersom. Vi får ta små steg.. Försöker med lite kontaktövningar men att låta bli en godis som ligger på golvet gick inte alls. Hon blev sjövild. För aptiten är det minsann inget fel på. Jag kör fortfarande med fyra mål om dagen och ändå är hon inte nöjd. När all mat är borta i ett nafs tittar hon uppfordrade på mig; "Hallå matte, mera mat här..!" Sen försöker hon krafsa fram mer ur botten eller leta under skålen... :)

Nu börjar vi även göra lite vidare utflykter. Tanken är ju att ha med henne överallt jag kan framöver. Hon gillar dock fortfarande inte att lämna huset och övriga flocken med "bara" mig. Men då vi med viss möda kommit iväg är det kul. Scalibor-halsbandet är på nu då hon älskar att busa i högt gräs. Hon gillar det inte alls men jag vågar inte annat även om jag känner igenom pälsen flera gånger om dagen. Har sett på apoteket att även västkusten är högriskområde för smittobärande fästingar.



Vi har tränat på bilturer också och det är så kul när det går framåt. Nu kan hon själv hoppa in (efter godisen)och åker lungt med utan att spralla oroligt. Tror hon börjar förstå att biltur följs av något kul. Hon är så smart min lilla tjej. Sen är det såå himla mysigt att ha sin lilla voffs med ute i naturen och se alla upptåg hon tar sig för.



Jag anmälde mig till aussielägret nu häromdagen, men hamnade som reserv... Blev så sur på mig själv att jag inte var snabbare. Så vi får se hur det blir.. Tills vidare ser vi fram emot eventuellt besök från Anki, och kanske även Lovisa med Cinna, under sommaren. I höst ska det ju bli valpkurs och så hoppas vi på en uppfödarträff också.

Nu ska jag och lilla rosatass ta en liten promenad innan lunchen!

Mitt nya liv som hundägare

Nu är jag alltså hundägare…på riktigt! Det är dock fortfarande lite svårt att verkligen förstå... Jag beklagar den sena uppdateringen. Får skylla på att jag haft fullt upp med min lilla filur. Det är omställning att bli hundägare och mycket jobb, men min lilla Älva väger upp all möda med råge. Efter några dagar börjar jag äntligen kunna andas ut.. Det verkar som allt kommer ordna sig ändå. Jag har varit ganska nervös innerst inne inför detta stora ansvar. Som tur är har jag god hjälp av familjen och speciellt pappan som peppar mig när jag är osäker på om jag gör allt rätt. Jag också väldigt tacksam av att kunna vara i huset på kusten över sommaren. Allt blir så mycket lättare när man snabbt kan ta sig ut.



I lördags var det dags att hämta min lilla ulltuss. Jag var både nervös och förväntansfull. Alla valparna utom lilla Chianti var fortfarande kvar på förmiddagen. Det är härlig syn med så många aussiesar på en gång. Fick en mysig bild på lill-Älva och mamma Siri(+ några syskon som vill ut också vill ut och leka).



Då det blev dags för hemturen blev det dock jobbigt tydligt att min lilla Älva inte alls var lika förväntansfull över att komma med mig hem, som jag var över att hämta hem henne. Hon gnällde högt och hjärtskärande över att behöva lämna bus med syskonen och den trygga tillvaron. Jag kände mig som världens hemskaste men försökte mitt bästa att vara bestämd men stöttande. Eftersom lugnade hon ner sig och resten av turen hem gick riktigt smidigt.

Väl hemma har jag och lilla fröken brun fläck funnit varandra. På morgonen stirrar ett par hoppfulla blågröna ögon på mig när jag kikar ner från sängen. Vi tar en tur ut till gräsplätten vid 5-tiden och går sen in och sover vidare en stund. (till mattes stora lättnad) Sen är hon med mig hela dagen. Vi busar och myser, och busar och myser.



Jag är superimponerad över hur snabbt hon lär sig redan. Hemma i huset har hon helt funnit sig tillrätta. Tryggt sover hon med benen åt alla håll trots höga ljud, konversationer och skratt.


Att gå i trappan kom hon snart på att hon vågade också. Och tuggbenet blir allt mindre varje dag då det konstig nog dyker upp framför nosen så fort hon hittat något nytt spännande gnagobjekt. Jag försöker passa noga när det kan vara toadags men en och annan olycka har det blivit när matte inte fattat. Men allt oftare när hon vill ut till gräsplätten sätter hon sig dock vid altandörren och tassar på den eller säger till. Då blir jag varm hjärta av stolthet. Min lilla hund! Så mycket hon kan redan. Ibland glömmer man nästan hur liten hon egentligen är. Med stort självförtroende leker hon som ett galet monster. Nya favoriten är ciderflskan som fick sig en rejäl omgång.



Men utanför staketet däremot är den stora vida världen väldigt läskig och det bästa med promenaderna är att få komma hem. Halsband och kopplet är himla äckligt också men vi tränar på med lock och godis.

Nu har Älvan lindat in sig runt mina fötter… Min fina, fina lilla tjej… Måste snusa henne i den supermjuka pälsen och pussa på henne på de små öronen för säkert hundrade gången idag. Vill avsluta inlägget med att tacka Anki för denna perfekta lilla hund som är allt man bara kan önska sig. Vill även önska alla valpsyskonens nya mattar och hussar stort lycka till. Hoppas ni får en underbar sommar allihop!