Lillebror Manne

I helgen fick vi äntligen träffa lille Manne. Fast han bara är 9 veckor, så kan jag inte hjälpa att tycka att han är väldigt liten. Var verkligen Älva så liten när hon kom? Men de växer ju väldigt fort förstås. Älva var som en liten lurvig björn, som liten. Manne däremot påminner mer om en liten skäggig apa med sina långa ben och tuffsiga päls.

Skägg-apan tok-njuter i sin goa korg

Men han är verkligen superfin och väldig gosig! Hundarna går väldigt fint ihop också även om det mest skulle busas hela tiden, så man blev helt trött själv, bara av att se på. De hade verkligen svårt att låta bli varandra.

Fullt bus (Älva är under attack)

Men Manne är duktig och går ofta själv till sin lilla korg när han inte orkar mer och där får han ligga ifred. Älva har sin korg där också men ligger som vanligt helst där alla är, mitt i vägen, så hon har kolla på allt. Under bordet med hakstöd är också en favorit.

Älva håller koll från favoritplatsen

Älva är jättesnäll med vår lilla nya, lite väl snäll nästan, då han är en liten terrorist som anfaller henne, klättrar på henne och hänger bak i byxorna och svansen så munnen blir full av aussie-ull. Men hellre det, han är ju fortfarande så liten. Busen lyckades t.o.m. smita iväg då Älva fick mat och körde ner huvudet bredvid och mumsade i sig så mycket han kunde innan vi fick tag på honom. Snälla Älva sa inte ett pip. När han sover en stund, speciellt då han drömmer vilda drömmar, måste hon också gå bort till korgen och se att han är ok. Min finaste.

Hjälpte pappan att komma igång lite med kontaktövningar, lek och passitivitet med lill-Manne. Han lär sig väldigt snabbt att komma och kika och sätta sig för en 10-dels frolicbit. SåManne är helt på nu hoppas jag bara att man även kan lära gamla hundar (pappan) att sitta ;) Det ska bli väldigt kul att följa lillen här i sommar. Hoppas jag kan bidra med lite tips och råd, något jag själv saknade väldigt förra sommaren, så föräldrarna bara kan njuta av sin lille kille.

Pappan har fått in rätta knycket

Ett år med Älva

I dag är det exakt ett år sedan jag hämtade hem min lilla aussie-tjej. Minns så väl den dagen och tiden innan då det knappt gick att tänka på så mycket annat än just henne.

Älva med mamma Siri (och syskon i bakgrunden) - 5 juni 2010

Det har varit ett underbart och väldigt lärorikt år. Känner att mitt huvud har växt ett antal cm i hundkunskap, jag har träffat en massa trevlig folk och börjat upptäcka den härliga hundsportsvärlden. Visserligen har det varit "bittersweet", många gånger, att få lära mig saker jag önskat jag känt till redan från dag 1, och mycket lärande av misstag, men, men, det är bara att blicka framåt. Jag faktiskt otroligt stolt över min lilla hund. Så fin hon har blivit! Jag får ofta beröm för henne för att hon är så go' och duktig. Sen finns det såklart alltid saker att förbättra som vi jobbar vidare med.

Lydnadskursen har nått sitt slut så nu är det bara att fortsätta träna här i sommar. De flesta momenten fungerar riktigt bra, känner att det är mer fokus och skärpa som behövs tränas på. Älva varit väldigt loj här under de senaste veckorna, någon efterlöpsdåsighet antar jag. Tycker att det börjar släppa men fick en tankeställare när jag hörde att Lovisa plockat av scalibor och prövar bärnstenshalsband. Kan det vara där skon klämmer? Hon hade faktiskt sitt förra scalibor bara någon vecka förra året, helt plötsligt hade hon trollat bort det någonstans och då vi var ute på kusten fungerade det riktigt fint utan. Får fundera lite..

Kombinerat mys och fästingkoll

I övrigt är väl den långsiktiga planen att hålla på med bruks. Tycker det verkar väldigt kul med de olika delarna, som ett litet triathlon. Och så agilityn förstås. Vad det gäller bruksdelen finns det en kurs jag tänkte gå till hösten, hade gärna gått den redan nu men den krävde ett godkänt inprov eller minst ett 2:a pris i LP1, så det får bli målet i sommar. Sen spårar vi på en del själva, hade tänkt gå en liten spårkurs en helg här men den blev tyvärr inställd. Slutligen agilityn ska vi äntligen gå en kurs i här i sommar. Vi har tränat flera hinder redan och Älva tycker de är superkul, speciellt hopp och tunnlar. Nu ska jag bara lära mig att styra henne ordentlig också.

Smygfotad kvällsträning på gräsplätten

I övrigt är vi mycket ute och bara myser, busar, har utflykt, träffar hundkompisar och går långpromenader.

Finaste väntar i gröngräset

Mina älsklingar

Sen kommer Älva att få en lillebror här i sommar! Om cirka två veckor kommer han med mamman och pappan ner från norr för även han ska få spendera sin barndom på kusten. Det känns superkul att få en till vovve i familjen. Så här ser han ut, lilla raggsockan;