Sensommar...

Det är lätt att vara lycklig med superfina sommardagar och en liten hund att dela dem med. Älvan och jag fortsätter att njuta sommaren i fulla drag. Favoriten för oss båda är långa naturpromenader där hon verkligen är i sin rätta miljö. Hon studsar upp och ner mellan stock och sten, sätter iväg i en väldig fart och bromsar in lika snabbt (är matte med?) och sen kastar sig sedan vidare efter närmsta kotte. Ljungsnåren har bra stuts i sig samt och både goa att rulla runt i och anfalla från alla håll. Det är underbart att se hennes livsglädje och samtidigt väldigt underhållande. :)




Träningen går framåt, speciellt med nya favoritgodiset ugnstorkad blodpudding. (Tack för bra tips, Lovisa) Min lilla aussie är så läskigt uppmärksam och följsam ibland och matte blir superstolt. Däremot finns en väldig massa valpsprall under ytan och det totala fokuset kan snabbt riktas om på något spännande. Vilket är i princip allt som rör sig såväl löpare, som bilar, andra vovvar eller bara ett litet löv. Sen finns det ju sååå mycket som luktar gott också. Känner att vi måste stadsträna mycket mer – har fuskat lite där. Älva är ju så bra på att hitta alla möjliga äckliga saker där yttersta favoriten är tuggummi som hon rent spårat upp och sätter tänderna i.
Att tänderna varit på väg ut har märkts tydligt de senaste veckorna då hon gnagt febrilt på tuggbenen långa stunder. Hon har fått nya fina tandrader både uppe och nere i fram och i bak kommer nya stora gaddar. (En lilltand hittade jag faktiskt i en tuggleksak och har sparat.) Det är ingen liten valp jag har längre utan en ung liten aussiehund. Jag känner hur tung och stor hon blivit när hon sitter hos mig och pälsen längs ryggen har blivit allt mera grov. Det är även med en grov stämma hon meddelar att något är konstigt.

Jag försöker komma på smarta lekar med Älva också, så hon får tänka lite. På bilden har hon just letat upp favoriten "krokodilis", som jag gömt och hämtat honom till mig. Blev så nöjd för det är inte alltid hon vill lämna tillbaka honom. Numera är han dock bara ett skal av sitt forna jag då hon gnagt hål på honom och pillrat ut stoppningen.



Sommaren börjar vara till ända – på gott och ont. Fast det känns tråkigt att lämna kusten snart ser jag fram emot hösten och nya roliga hundaktiviteter. Speciellt Aussielägret och en mer uppstyrd hundkurs längtar jag till. Det blir nyttigt och roligt för mig och lilla fröken cookie dough. (Systers påhittade namn, tycker Älvas färg liknar en kaksmet med choklad prickar i)

Första utmaningen blir dock Västkustvalpen. Det ska bli superkul att höra vad domaren har att säga om mitt lilla exemplar. För mig är hon ju perfekt på alla vis från topp till tå. Tycker så mycket om varje liten fläck, hennes superlånga svansplym, de vipiga och underbart lena små öronen, de goa lejontassarna och den bruna supernosen. :D



Just nu funderar jag dock över hur hon kommer klara av all rörelse och alla andra hundar, hur jag någonsin ska kunna visa upp henne fint med all den distraktionen… Men min lilla tjej fortsätter att imponera mig varje dag så det kommer säkert gå bara fint. Och gör det inte det..så gör det inget!:) Om hon så bestämmer sig för att göra ifrån sig mitt i ringen, endast uppvisa sin konst i koppeldragande och busgnaga på domaren, gör det inget alls. Troligen är hon inte heller den enda valpen med sprall i sig.