tisdag 19 oktober 2010

Nu är det höst!

Ja, nu är det verkligen höst, om någon har missat det! Det har varit så fina dagar än så länge men nu verkar det bli regn och rusk framöver, så det är bara att plocka fram vantar och stövlar. Vi har ändå försökt passa på att göra mysiga utflykter medans det varade..





På valpkursen var det mörkt, regnigt, dimmigt och blåsigt. Bara att gilla läget! Tur att det är så himla kul att träna hund, och speciellt med min Älva! Det kan få regna så mycket det vill! Dessutom får man ju åka hem och mysa efteråt. :)



Älva har fått en ny kompis. Han heter Nalle och är bättre än alla strumpor i världen (förhoppningsvis)! Man kan ha med honom överallt, till allting - smaska på honom, bära runt honom, gömma honom, kasta runt honom och bita honom jättemycket - han är alltid lika glad!



Nu i veckan har voffsan varit lite matt efter viltspår-dag hos Anki i söndags följd av en stormig hundkurs på måndagskvällen. Viltspår var superkul! Speciellt andra gången då Älva förstått vad det handlade om och började spåra på ett helt annat sätt. Hon saktade ner och letade nooga, istället för att tokrusa. Jättekul att se! Klöven vi fick av Eva-Lena ligger på lur i frysen så när jag fixat lite blod ska vi ge oss ut och fortsätta. När man själv har en kass kamera och dessutom fullt upp med att ha koll på sin voffsa, blir man mycket glad när snälla människor tar såhär fina bilder på ens duktiga tjej. Tycker så mycket om den här bilden!



Det var andra gången nu på hundkursen och det känns jättebra att vara igång. Mycket är ju redan bekant eftersom det är en valpkurs men att träna bland andra hundar behöver vi. Det är ett blandad gäng, två schäfrar, en collie, en sheltie, en labrador, en cavalier, en doberman och så Älva. Alla hundar så nära inpå är såklart superspännande men när vi väl övar på går allt fint. Denna gången var hon redan mycket lugnare och somnade i fikapausen.

Min fina lilla Älva som är så stor redan. Hon gör mig både så himla glad och stolt, och även väldigt uppgiven ibland. Det verkar liksom inte finnas någon mellannivå i henne utan antingen är hon superduktigt eller heltokig. Tycker vi miljötränar mycket men ändå är allt så himla spännande fortfarande. Men det ger sig säker med tiden som allt annat. Här på bilden är vi uppe och försöker träna lite på klubben. Älva surar för hon fick ta en time-out då hon hellre ville leka med en rolig tollare än att öva med mig. :D Elaka matte!

1 kommentar:

  1. Duktiga ni vad ni tränar. Visst. Bilden på Älva är helt ljuvlig. Kram Anki

    SvaraRadera